.jpg)
Nyman föreslog en liten expedition till Skroten i Töcksfors under våren, innan allt är borta.... Alla som är sugna på att följa med anmäler sig till vwboxers@hotmail.com, så får vi kolla hur många vi blir.
Nedan följer en artikel om skroten i Båstnäs
Törnrosasömn för skrotbilar
Ett konstverk, ett skrotupplag eller en bilkyrkogård? Meningarna om bilskroten i Båstnäs i Värmland är delade. Men platsen är värd ett besök, även för icke bilfrälsta.
Vi hade bestämt oss för att göra ett besök på bilskroten, eller kanske man ska kalla det för bilkyrkogården, i Båstnås i de värmländska skogarna. Färden dit går genom den otroligt vackra vägen från Töcksfors söderut och vi vet inte exakt var bilkyrkogården ligger, mer än att det ska vara ungefär två mil stor och ligga väldigt nära den norska gränsen. En bekant, som vi pratade med innan avfärden sa han att vi kan inte missa den.
Visst, han hade rätt. När vi kör sakta på den lilla grusvägen och dyker helt plötsligt dyker en skrotbil upp i vägkanten. Och där står en till och tio till och hundra till.
Vi stannar bilen och upptäcker att hela skogen är full med gamla bilvrak. Det lär finnas drygt tusen bilar i långa rader, ibland travade på varandra, till och med tre på varandra.
De flesta bilarna är från 1950- och 1960-talen och bilskroten drivs av bröderna Rune och Tore Ivansson. De startade den i början av 50-talet och sålde då först och främst reservdelar till norrmännen, som hade stort behov av sådant efter kriget. � - På den tiden var efterfrågan så stor att man till och med åkte till Stockholm och köpte upp bilar, säger Rune Ivansson. Än i dag säljer de en och annan liten detalj, men numera är det till veteranbilsentusiaster.
�- Vi har även kunder ute i Europa, tillägger Rune Ivansson.
Bilskroten hyser många gamla rariteter och på Årjängs kommun diskuteras det om man ska skydda den som "bevarandevärt ur kulturminnessynpunkt" enligt Ove Lindström på Kulturkontoret.
Men bröderna Ivansson är inte intresserade. Då tycker att de inte skulle kunna få göra vad de vill med sina skrotbilar i så fall.
Skrotbilar eller kulturskatt? Enligt Britt-Marie Öjstrand på Miljökontor bör platsen rensas på skrotbilar och marken saneras. Då man inte längre har tillstånd att bedriva verksamhet med skrotning av bilar, säger hon.
Vi ägnar två dagar till att sakta och med stor nyfikenhet vandra runt på bilskroten. Vi fotograferar och upptäcker intressanta detaljer och former i dom gamla rostiga och trasiga bilarna.
Det känns nästan som ett stort konstverk där naturens och tidens tand har varit viktiga ingredienser i konstverkets utseende och dess patina.
Jag tror att jag ändå skulle vilja kalla det för en bilkyrkogård. För det finns en mycket andäktig stämning på platsen och tystnaden är näst intill total när man försiktigt utforskar denna minst sagt besynnerliga plats. Träd har vuxit in i en del av bilarna och naturen omsluter så sakteliga bil efter bil. Tyvärr har tiden satt sina tydliga spår och det finns säkert många detaljer som gått förlorade. Men platsen är klart värd ett besök vare sig man är bilintresserad eller inte. Ta en tur dit och ströva runt några timmar och minns, det finns mycket nostalgi i dom gamla bilarna.
Björn Ullhagen
